fredag 11 juni 2010

Klassisk betingning

Ivan Pavlov (1849-1936)


Hej fråga och svar.


Jag heter Philip och jag har en fråga om psykologi. Jag ska förklara klassisk betingning, alltså det med hunden (obetingad respons, obetingat stimuli, betingad respons och betingat stimuli). Hur fungerar egentligen det här?
Hälsningar


Philip.

  


Hej Philip.


Det du frågar om är alltså klassisk betingning, en teori utvecklad av den ryske fysiologen Pavlov. Han forskade om hundars salivbildning. Under experimentet gav han sina hundar mat, och mätte salivproduktionen. Efter ett tag började dock hundarna att salivera till och med när de endast hörde en labtekniker komma, då det var dessa som gav dem mat. Han utvecklade då hypotesen att om ett stimulus introduceras till hundarna samtidigt som maten, kommer hundarna att associera detta stimulus med maten, och detta neutrala stimuluset utlöser salivproduktion, även om ingen mat finns i närheten. Efter att ha testat hypotesen, som visade sig stämma, formulerade han teorin klassisk betingning. I experimenten använde han sig av ljud för att framkalla salivering.

Klassisk betingning består av olika sorters stimuli och respons. Dessa kan vara betingade eller obetingade.

Till en början finns endast en naturlig reflex, det vill säga en respons som uppkommer naturligt och automatiskt efter att ett stimulus presenteras för en organism. Ingen betingning har ännu skett, varför dessa är obetingade.
Här följer några exempel på obetingade stimuli och respons:

1. En hund ser och känner lukten av mat och börjar salivera.
2. Ett barn hör ett högt ljud och blir skrämt.
3. Någon blåser in i en mans öga. Mannen blinkar.


Stimulus-responsmönstren ser således ut som följer:


1. Mat (obetingat stimulus) leder till salivering (obetingad respons).
2. Högt ljud (obetingat stimulus) leder till rädsla (obetingad respons).
3. Blås (obetingat stimulus) leder till blinkning (obetingad respons). 



För att en betingning ska ske måste dessutom ett neutralt stimulus (NS) introduceras. Detta är ett stimulus som normalt sett inte leder till någon respons, t.ex. ljudet av en klocka. En hund reagerar inte på något speciellt sätt när de hör en klocka. Detta stimulus presenteras samtidigt som det obetingade stimuluset (OS). Om detta sker många gånger, eller om sinnesupplevelsen är stark, betingas det neutrala stimuluset.

1. Mat (obetingat stimulus) + klocka (neutralt stimulus) leder till salivering (obetingad respons).
2. Högt ljud (obetingat stimulus) + råtta (neutralt stimulus) leder till rädsla (obetingad respons).
3. Blås (obetingat stimulus) + klapp (neutralt stimulus) leder till blinkning (obetingad respons).


Det neutrala stimuluset har nu betingats. Det kallas därför från och med nu för det betingade stimuluset. Det neutrala stimuluset leder till den obetingade responsen, som nu betingats, och kallas härmed för den betingade responsen!

1. Klocka (betingat stimulus) leder till salivering (betingad respons).
2. Kanin (betingat stimulus) leder till rädsla (betingad respons).
3. Klapp (betingat stimulus) leder till blinkning (betingad respons).


Exempel 1 är just Pavlovs experiment. En hund hörde en klocka varje gång den åt, och efter ett tag räcker det med att ringa i klockan för att hunden ska salivera.

Exempel 2 är ”Lille Albert”, ett experiment utfört av John B. Watson, grundaren av idéströmningen behaviorism. Han lät ett litet barn vid namn Albert leka med en råtta. Albert var inte rädd för råttan. Efter ett tag slog Watson i ett enormt stålrör med en hammare så fort Albert rörde vid råttan, vilket gjorde Albert rädd. Sedan dess var Albert rädd för råttor, och hade generaliserat rädslan till kaniner, pälsar, fjädrar, bomull, ull och andra pälsliknande föremål.

Exempel 3 är ett egenpåhittat exempel, där en person blåser i en annans öga, samtidigt som denne blir klappad. Efter ett tag leder endast en klapp till att personen börjar blinka.



Formeln för klassisk betingning ser alltså ut så här:

FAS I             OS             ->     OR
FAS II           OS + NS    ->     OR
FAS III          BS             ->     BR


Som en minnesregel kan du när du försöker lösa ut de olika stimulusen och responsen tänka ”Vilket stimulus leder naturligt sett inte till någon respons?” Detta är det neutrala stimuluset. Därefter kan du tänka: ”Vilket stimulus-responsmönster är en naturlig reflex?”. Dessa är det obetingade stimuluset och den obetingade responsen. Om dessa kombineras kan det neutrala stimuluset få samma respons som det obetingade stimuluset. NS blir då BS och OR blir BR.


Hoppas att jag kunde hjälpa dig Philip. Kommentera gärna om du vill att jag ska förklara ytterligare.


Hälsningar
Fråga och svar-redaktionen.


15 kommentarer:

Anonym sa...

Fan va bra tack så mycket, detta kmr vara till stor hjälp ! (prov imon)

Anonym sa...

Tack, det hjälpte mej oxå!

Anonym sa...

Mycket bra förklarat. Tack!

Anonym sa...

Tack så mycket. Skriver en inlämning just nu och detta hjälpte mycket!

Anonym sa...

Så himla enkelt och bra beskrivet. tack! :)

Anonym sa...

Sjukt bra förklaring!

AHMED AL-HABOOBI sa...

Jättetack! Mycket bra förklarat.

Anonym sa...

Wow, stort tack!!! Bästa.

Unknown sa...

Perfekt. Ingen kan förklara bättre än du 😁 tack så mycket det hjälper mig också

Mussie Habtemariam sa...

Härligt och bra förklaringen, jag jag ska bara tacksamma

xdianax x sa...

Stor Tack! Tack så mycket. Bra förklaring. Lätt att förstå.

Anonym sa...

Tack så mycket! Mycket bra förklarat.

لحن الجنوب sa...

Mycket bra förklarat. Tack!

shimo_78 sa...

Super bra förklaring, Jag är väldigt tacksam. Du är bättre än min lärare i Högskolan.

Anonym sa...

Tack! mycket lättare att ta in än våran bok.

Skicka en kommentar